"Sorry, jag är sjuk, jag kan inte komma idag"

Hur många kan ärligt säga att de inte använt den frasen för sin chef utan egentligen ha varit sjuk? Nej, just det, inte särskilt många. Vem har egentligen hög arbetsmoral i dagens samhälle? Kanske mina föräldrar och deras generation som är födda på 50-talet. Att inte gå till jobbet på dagen men att gå ut på kvällen är nog ett ganska vanligt fenomen eller att man inte går till jobbet p.g.a. bakfylla. Diskuterade detta idag med ett par goda vänner och de ser på hög arbetsmoral som en mycket bra egenskap. Det gör jag också även om jag måste erkänna att jag själv inte har lika hög arbetsmoral, kanske när det kommer till jobb men inte till grupparbete i skolan t.ex. Speciellt inte om man känner sig lite halvkrasslig när man vaknar och mycket hellre ligger kvar i sängen. Hög arbetsmoral är kanske en mognadsprocess? Eller beror det på vilket jobb man har? Om man har ett jobb man gillar borde arbetsmoralen automatiskt höjas. Om man har ett jobb man inte gillar får man nog inte lika dåligt samvete när man påstår sig vara sjuk trots att man inte är det. För mina föräldradras generation skulle det vara lika med dödsstraff att inte gå till jobbet om man inte var sjuk. Men för min generation skulle jag nog säga att det är ganska vanligt att man anser sig behöva vara "ledig" lite så där ibland. Det jobbiga är bara om man blir påkommen med att göra andra saker när man påstår sig ligga med feber och snuva. Det ser inte särskilt bra ut och det dåliga samvete kommer blixtsnabbt. Det är moraliskt fel att sjukanmäla sig om man inte är det, även om man mycket hellre hade velat ligga kvar i sängen, men vill man inte det varje dag? Det går verkligen inte för sig att sjukanmäla sig varje dag även om det ibland verkar som en utmärkt plan. Men sjukanmäler man sig för att man har ett trist jobb eller beror det endast på moralen? Tyvärr tror jag det handlar om moralen, trist, men sant...