Forgive but never forget

Innan klockan 18 idag hade jag inte hört talas om "Linnea", "Jennifer" och "Oskar". Tre vanliga ungdomar som är någons syskon, kusin, kompis eller barnbarn. Helt vanliga ungdomar som vem som helst. Förutom en sak, två offer och en förrövare. Linnea blev våldtagen på golvet på en smutsig skoltoalett och Jennifer på ett golv i ett omklädningsrum. Men nä, just det, de va inga våldtäkter som skedde. Nä, Oskar är ingen våldtäktsman. Inte enligt skolan, kyrkan, fritidsgården, familjen eller vännerna. Men för de två som fick ligga där på golvet med honom över sig, är han en våldtäktsman för dom? Enligt Tingsrätt och Hovrätt är han en dömd våldtäktsman. Trots ett förhör där han erkänner att han är skyldig till den första våldtäkten så påstår människor att det inte är sant. Att Oskar, den där charmiga, snygga killen, han är fan ingen våldtäktsman. Men det är väl just det som är så svårt att tro. Han spräckte deras syn på hur en riktigt våldtäktsman ser ut. Han är dömd till våldtäkt två gånger. Punkt slut. Men alla dessa människor runt omkring? Vilka är ni? Vilka är ni som tar er rätten att förstöra tre liv? Just det, tre liv. Om ni hade accepterat att han va en våldtäktsman och låtit denna historia flyta förbi hade det inte blivit några facebook grupper, inga tv inslag eller blogg inlägg. Ni gräver inte bara tjejernas grav utan även Oskars grav. Ni är en grupp individer som intalar er att han är oskyldig. Alla som sett tv inslaget är nog ganska övertygade om att han är skyldig. Vi kommer inte glömma det han gjort men framför allt kommer vi aldrig glömma er. Hoppas ni är glada nu när hela Sverige vänder sig emot er och tittar på er. Jo, vi ser er. Ni kan ju hoppas på att vi kommer förlåta, men vi kommer aldrig glömma. Linnea kommer aldrig glömma. Jennifer kommer aldrig glömma. Oskar kommer aldrig glömma. Och jag hoppas att ni aldrig glömmer heller.

What goes around, comes around.